prickar av från dagens lista...

Som den där halvfete killen på barnprogrammet dunkade in i mitt bakishuvud i morse...

det är det lördagar är till för; Fjanta sig, titta på tv och rädda världen.

Bara rädda världen kvar på dagens lista då...gött

Det är ett Jönköping täckt i snö som jag lämnar bakom mig idag, inget jag anade när jag rullade min tunga kropp ur sängen för en promenad i gryningen.

Jäjä, tack för igår. Stora delar av ligan är nu på väg mot platser där vi får ägna oss helhjärtat åt att empiriskt undersöka de teoretiska kunskaper som vi tillägnat oss. Andra klamrar sig kvar här ett tag till. Hur som så ses vi alla inom en snar framtid... Sköt om er.

Kortfattat: Jerkin' it out

Pete's lycka

Solen färgade hela landskapet starkt rött medan den långsamt vandrade vidare för att låta andra delar av världen ta del av dess värme.
Det var en fin tanke, funderade Pete medan han stängde grinden bakom sig. Att alla människor åtminstone fick dela lika på den värme som solen hade att ge.
- Nåja, åtminstone nästan, skrockde han för sig själv när han satt upp på sitt bruna sto och satte henne i rörelse.

Där han var född och uppväxt hade solen ibland känts alldeles för avlägsen. När dagarna och nätterna flöt ihop i evigt mörker och kyla och människorna levde sina liv i ett tillstånd av dvala.
Men det var längesedan han lämnat det där bakom sig nu.
Längesedan han tagit sin examen.
Längesedan han för sista gången tittat bakåt genom rutan när bilen långsamt gled ut på grusvägen och lämnade all välbekant mark bakom sig.

Givetvis hade det varit jobbigt att säga hejdå till familj och vänner, men de hade alla varit så glada för hans skull och själv hade han varit så uppfylld av det äventyr som väntade... De hade hållt kontaken så gott det gått. Några av dem hade till och med hälsat på. Men då hade han redan hunnit förändras så mycket att det inte längre känts naturligt.

Pete släppte tyglarna och lät hästen styra själv. Hon var en trygg och pålitlig märr som skulle hitta hem under vilka omständigheter som helst. Lika trygg och stabil som honom själv.
Pete gäspade, strök sig över det grånande skägget och sträckte ut armarna över huvudet innan han lät dem hänga utmed sidorna.
- Ingen idé att fundera över gamla tider nu. Han hade ett nytt liv, en ny vardag med nya saker och människor att bry sig om. Det är upp till varje människa att finna sin egen lycka, nickade han för sig själv.

Solen hade gått ner och det var kolsvart när mannen och hans häst lunkade in på gårdsplanen. Hela huset badade i ljus och genom ett öppet fönster kunde han höra sin familj göra sig redo för middag. Det låg en värme över hela bilden.

Pete log.
- Ja, han var verkligen både lycklig och nöjd.

får väl änna stå som en parantes tillägnad personen bakom inspirationen. jäjä

vet du hur mycket noll gånger noll är?!

Något av det jag avskyr allra mest i denna värld skulle kunna vara varuvagnar.

De där som

1. gör jävligt ont att bli påkörd av

2. alltid står i vägen

3. förutom mycket mer varor än man egentligen skulle ha, ofta innehåller skikande barn

4. alltid blir jävligt tunga och envisas med att aldrig någonsin åka dit jag vill

Usch

Positivt är i alla fall att jag blev klar med min mössa igår. Eller, egentligen var det väl kanske femte i ordningen, men passformen på de tidigare alstren kan ifrågasättas.

Eftersom min farmor ägnar sig åt massproduktion av raggsockar, som jag tidigare berättat, har nu tanken väckts att slå våra kloka nystan ihop och starta ett företag som liksom erbjuder hela konceptet...

Vi får väl se.

Kortfattat: Svårkontrollerat

om ett ord

Hörde en osynlig röst mana mig till att publicera detta. Det är kopierat rakt av från den underbara tjänsten "Om ett ord" som går att prenumerera på genom att klicka här
(Vidare är det Petter som tipsat mig om denna sjukt trevliga sida).

Mäsk


Mäsk är en illaluktande vätska som är en mellanprodukt i sprittillverkningen. "När vi skulle knacka på ytterdörren slog mäskdoften emot oss", berättade en polis för Arbetarbladet om ett tillslag mot hembrännare 1995. Mäsken innehåller dock alkohol, vilket innebär att mindre nogräknade personer kan få för sig att dricka den.
Men mäsk är också resultatet av en del i jobbet att brygga öl, när krossad malt värms tillsammans med vatten. En sörja som bland annat används till djurfoder eller som bete när man fiskar.
Ordet spreds förmodligen från en svensk dialekt. Där bar det just betydelsen hönsföda eller blandning. Ytterst kommer dock ordet från Tyskland. Det besläktade mischen känner vi igen i ord som mischmasch och mixtur.


Det kan vara så att det här endast är skoj för ur-ullervadarna, men det skiter jag på.


Kortfattat: Bomtjackalack, ja tack!

kvalitetstid med ur-ullervadare

Det är sannerligen inte ofta, men sådär 1 eller 2 gånger per år, drabbas väl änna alla av den där plötsliga, instinktiva lusten att hetsköpa glögg..?!
Det gjorde i alla fall Elin.
Någon annan förklaring kan jag inte riktigt se till varför hon skulle sitta inne med 4 liter (förutom att det tydligen var årets julklapp för alla willysanställda och att de är ett par såna i familjen. Men det livar inte upp historien på samma sätt).

Denna högkvalitativa läckerhet skulle givetvis drickas upp, och det med besked. Därför skramlade vi ihop en skara ur-ullervadare, fyllde ett par termosar spetsad saft, drog på oss så pass med kläder att det skulle verka trovärdigt när vi påstod att vi inte frös och gick till skogs.

Två timmar tillbringades sedan uppe på ett berg med att diskutera vulgariteter och äta sånt som Elin ville bli av med. Att George förärade sällskapet med sin medverkan för första gången på otaliga år, och ovanpå det på ett mycket generöst sätt delade med sig av all sin visdom (speciellt ifråga om vedträn och andra lämpliga tillhyggen), gjorde att kvällen kändes fulländad.


Världen har en förmåga att ställa krav på att det en gång om året, när klockan slår midnatt, inte bara blir ny dag, utan även nytt år.
In i det längsta undveks beslutet men eftersom Lotta ändå hade halva inne (se bild) och killarna var redo att ta sig an uppgiften att inte bara inhandla kvällens föda, utan även tillaga den (medan Lotta och jag såg på från säkert avstånd framför hennes garderob med varsin drink...), så kändes det inte så hårt att offra sig och äta av maten, dricka spriten som inte behövde späs eftersom den var smaksatt och lämna Juha i pant för taxin till stan.
Tillfälle gavs och togs att göra en mellanlandning i Edvard och Annas nyrenoverade men kalla lägenhet. Lite värme bjöd dock diskussionerna om kamp, konst, kärlek, motivation, tro och hopp på...
Kvällen flöt vidare och vi flöt med den, utan större lust att försöka hindra den.

Björnes var fyllt till brädden av:
gamla godingar
fruktansvärd musik
gamla
okända
ökända
tokroliga klädval
princess-josefin
skumpa
och en George som var väldeligen nöjd med livet.

En trång bilfärd senare befann vi oss åter på välkänd mark och passade på att avrunda kvällen hos Juha. En kväll som var över förväntan där ingen förväntan funnits.


Kortfattat: You people are vampires