Kan inte helt skilja på det som på riktigt varit och det som ännu inte
varit. Allt är på riktigt, har hänt, är och varit. Men allt är inte för deras
ögon att se.

Kortfattat: I just found out there's no such thing as the real world

t(r)ippi'n

Lite samma känsla som när vi efter en rullande kväll i Prags uteliv säckade ihop i en taxi för en, vad vi trodde, stabil färd tillbaka till det trygga hotellet och det visade sig bli en färd då vi ömsom var klistrade mot framrutan, ömsom bakrutan och emellanåt även slängdes i sidled mot närmsta dörr. Lite samma överraskningskänsla som då, fast jag nu befinner i mig ett välordnat tjänsterum och man inte på något sätt kan ifrågasätta promillehaltens inverkan på mina upplevelser.

Min stol är hyperergonomisk.

Klarröd och bakom det seriösa skrivbordet ser den väldigt inbjudande ut när jag landar på "kontoret" efter morgonens första tur till kaffeautomaten. Det är då helvetet brakar loss. Tänker jag mig inte för utan sätter gumpen en aning för långt bak, ja då kan man lita på att snart befinna sig i liggande ställning. Och lutar jag mig fram för att på ett bättre sätt ta del av det skärmen erbjuder, är jag snart ihoptryckt till ett litet knytt.
Tydligen är det ergonomiskt riktigt att stolen hela tiden läser av mina kroppsrörelser och gör sitt bästa för att härma dem.
Hur det hänger ihop med beteendet att plötsligt sjunka flera centimetrar närmare golvet gör jag mitt bästa för att inte tänka på...


Anna har fått en dotter. Asballt och superläskigt. Stor kram och grattis till henne!

Undrar över vad jag sänder ut för signaler egentligen när kvinnorna söker upp mig och talar om för mig att jag inte ska känna mig stressad, utan att det går bra att föda när man är 40 också...


Noterat: Kan inte låta bli att vara lite nöjd ändå...

Om en tid

Praktik nu. Den flyter som den ska antar jag. Ibland i ett jäkla tempo (mer sällan) och ibland är det snarare sjunkvarning (försöker skriva så att Sjöfarts-Henrik ska förstå...). Men sånt är livet och det rullar och det flyter och snurrar och spinner.
Mariestad känns emellanåt alldeles för nära och Jönköping alldeles för långt bort. Eller snarare människorna.



Helgerna har tillbringats mestadels (i ett vårvarmt) Trollhättan med lååånga promenader/fotosessioner, teater och diverse andra trevliga aktiviteter.









Och så har ett besök hos den alltid lika välvårdade Henrik da Lantz i Göteborg hunnits med, givetvis med det beryktade Sticky som primärt mål...



Fantastiskt skönt är den där känslan av total frihet som infinner sig i kroppen framåt fredag lunch. Den har jag saknat under terminen...

Kortfattat: livet kan verka snabbt medan döden verkar långsam