Fin höst. På många sätt. Och så vinterns lovande försmak...?

den femte veckan kommer alltid för snabbt

Dagen. Motivation Kan mätas i koppar...

schysst!

Ta en grupp sköna vänner, tillsätt nybakade scones, blanda noga och där har du receptet på hur en bra födelsedag börjar.
Tack dessutom för fina kort, mysiga paket/blommor och fina telefonsamtal!

Pensionär som man är

Min pappa har redan börjat prata om hur många/få år till som han ska jobba och vad han ska göra sen när han blivit pensionär. Eller, eftersom det ju är min far vi snackar om så säger han givetvis inte rakt ut Vad det är för briljanta planer han har, men Att han har dem. Att ha planer, drömmar och mål är något som jag beundrar och tycker är viktigt.
Men varför vänta tills man blir pensionär med att göra pensionärssaker..!?

Senaste veckan har jag upprepade gånger kommit på mig själv med att tänka saker som om de uttalas högst genast kommer att resultera i att min ålder börjar ifrågasättas Detta har givetvis inte hindrat mig från att lufta dem i offentliga samanhang.

Till en början blev jag mycket riktigt pekad på, skrattad åt och klassad som tant, men när vi diskuterat frågan en stund började liknande inställningar, tankar och uttalanden visa sig från flera håll.


Hittills på listan:
”Det drar lite i mitt rum om nätterna, dags att köpa pyjamas..?”
”Å gud vad gott, det luktar kaffe!”
”Vi kan väl gå genom det här kvarteret istället, det är så trevliga balkonger och ingen jobbig trafik...”
”Måste vi gå till kåren ikväll/Måste vi dricka ikväll?!”
”Jag skulle tycka att det vore skönt att bara vara hemma en kväll.”
”Nää...jag är jättetrött, nu måste jag gå hem och sova!”
”Jag vaknar så tidigt…”
Efter morgonpromenaden: ”Hinner du komma upp på en kopp kaffe innan vi går till skolan?”
”Och så räcker den nedanför rumpan, det är bra…”


Ok, jag vet att jag leder poänglistan. Men det gör mig inget. Jag gillar tanter. Och ordet tant (så länge vi inte pratar om de där bittra som klagar på allt och tycker att det är deras lagliga rätt att gå före i alla köer, men dem kallar jag oftast inte för tant utan kärring (jävel)). Jag förknippar det dessutom med en hel radda av mysiga företeelser. Jag kan ta att jag är lite tantig.

Så här såg min tantiga lördag ut:
Vaknade kl. 9 och satte på nyhetsmorgon. Gick på promenad i skogen och log för mig själv och tänkte att det var en väldigt vacker dag. Handlade på Willys och pratade med kassörskan. Pratade med alla familjemedlemmar i telefon. Gick till kyrkans secondhand. Drack kaffe och läste en bok. Jobbade en stund. Konstaterade att vi inte orkade dricka/gå ut och bestämde oss för en filmkväll istället. Rekommenderade Julia att ta på sig vantar. Gick arm i arm med Julia hela vägen hem. Somnade i helt okej tid efter att ha förvissat mig om att grupparbetet skulle börja inte alltför sent dagen efter.

Julia står redo att adoptera mig som farmor.
Jag sitter redo med stickningen.

what I need

Jag behöver skog. Min skog.

Göteborg och Trollhättan

Hoppade på tåget rakt västerut och landade hos min Elin och i hennes varma sällskap. En del ikapp-kommande, halvlustiga maträtter och kompismys senare befann vi oss på inflyttningsfest hos Niklas från Älgarås. Där fanns även en salig blandning av nuvarande klasskompisar och gamla (?) Älgaråskompisar till värden. Detta resulterade i så olika aktiviteter som att diskutera gamla gymnasielärare med en tjej som hade dem nu och få all känsel i armen bortpumpad av blodtrycksmätare (fick ändå inte fram något resultat…). En av lägenhetens höjdpunkter var flipperspelet. Testat gruppflipper?


Elin lattjar loss

Lördagen bjöd på en långsam men angenäm morgon och en fruktansvärt effektiv timme innan det var dags att möta upp vackra människor (utöver Elin som ju redan var med: Christian, Annika, Cissi, Andreas och Henke) och kollektivtrafika oss

Andreas och Henke vet hur man beter sig i kollektivtrafiken

hela vägen ut till Hisingen där Henrik Lantz bjöd till fest i en gammal industrilokal (eller hur var det med det där..?). Fruktansvärt trevligt blev det i alla fall. Maria, aka Gegga, fanns också på plats och underhöll. Hon gjorde även en skön insats när det gällde att rädda den vita kudden. Allt detta trots att hon kvällen till ära, enligt egen utsago, tappat all taktkänsla...

Lagfoto (Cissi, Henke, Annika, Jag och Andreas)

Plötsligt packades förfesten ihop, petflaskor fylldes i bästa dricka-bakom-stationen-och-det-regnar-dessutom-anda och så var vi på väg till stan. Det vankades filmpremiär på Wish (kan inte säga så mycket mer men…det sägs att filmen innehöll för mycket jump-cuts (skrev jag rätt nu..?)). Lika plötsligt som vi kommit var vi dock därifrån igen (vem är egentligen den där som tar alla dessa osynliga beslut?!). Den här gången var siktet ställt på det beryktade Sticky, som höll måttet även denna kväll. Det dansades och snackades och minglades och spelades och mystes och diskuterades.

Mingelbild från Sticky. Observera hur diskplockaren är prioriterad och Henke, Christian och jag mest får komma med på ett hörn...

Ännu en snabb och oväntad vändning senare satt jag och Christian hos övriga vänner på gyllene måsen och blev oskyldigt anklagade för att ha befunnit oss på Burger King. Jaja. Jönköpingsfolket åkte hem med Andreas och enligt utsago ägnade de efterfesttiden åt att tortera en sovande Cissi. På Hisingen ägnade vi oss åt text-tv och grönsaker till framåt 5.

Took a little trip to space last sunday

Givetvis vaknade Henrik alldeles för tidigt dagen efter och var oförskämt pigg. Jag var iofs inte sen att haka på, tittade på kort och gick igenom det vi kom ihåg, men när Gegga anlände med taxi såg jag min chans att krypa ner i värmen och mysa bort en stund till…

Ringde och väckte ligan för att bestämma tid för dejt men orkade inte vänta på dem så vi tog oss till stan och lät oss väl smaka av buffé, avnjöt en kaffe i det blåsiga höstvädret, spatserade omkring en stund och lyckades sen anlända till NK lagom för att bevittna Cissis köpångest med given utgång.

Ganska snart efter detta hoppade Christian och jag på stålvagnen till Trollhättan (upptäckte att Mando Diao tydligen spelade på Sticky när vi var där, något som vi allihop tyvärr verkar ha missat helt.).

Trollhättan är en vacker stad. Höstpromenad längst kanalen med ett styck kaffe och ett styck underbar människa, god mat, bra film och en lång uppiggande dusch placerade ribban högt från start och där låg den kvar trots den förvånande twisten att tåget vägrade ta mig med på måndagskvällen. Men allt sker av en anledning och jag kan på stående fot rabbla upp åtminstone ett 100-tal ställen som varit betydligt mycket värre att bli strandsatt på!

Fick njuta av centralstationen i Göteborg ännu en gång och anlände till Jönköping 09:59, precis lagom till föreläsningen kl 10.

För fler bilder från festen kolla in här.

och läs Henriks Blogg för tusan!

ligabulle

I onsdags var det kanelbullens dag. Enligt många, inklusive undertecknad, är detta en av de bästa dagarna på året. Detta skulle firas. Med kåren som given onsdagsaktivitet finns det en del som tenderar att vara aningen svårövertalade. Till slut lyckades vi ändå väldigt bra och det var (nog) ingen ligamedlem (detta kan jag ju egentligen inte riktigt uttala mig om...) som saknades när klockan ringde till samling hemma hos Henke för att avnjuta hembakade bullar.

Min högst egna övertygelse är att iskall mjölk är den dryck som passar allra bäst till varma bullar.
Givetvis tycker inte alls alla så, vilket visade sig genom det som glasen efterhand fylldes med. Rött vin, vitt vin och så öl då förstås (som efter tenta även brukar drickas till den klassiska chokladbollen)...

Som alltid en mycket trevlig afton (tack Annika!), även om vissa föredrog att ändå styra stegen mot vattenhålet på tändsticksområdet.


Imorgon sker samlingen för en del av oss i Götheborg... andra åker till andra stora städer och en del stannar för att ha en stor helg i Jkp. Hur som helst hoppas jag att alla får det kalas och passar på att samla in så mycket information som möjligt om hur eventuella ligamarknader fungerar på andra platser...

La familia

Även om man vet att vännerna är underbara så finns det tillfällen som det blir extra tydligt. Så där i efterhand kan man känna tacksamhet över att ha fått inse precis hur bra de faktiskt är. La familia!