söndag, oktober 15, 2006

Pensionär som man är

Min pappa har redan börjat prata om hur många/få år till som han ska jobba och vad han ska göra sen när han blivit pensionär. Eller, eftersom det ju är min far vi snackar om så säger han givetvis inte rakt ut Vad det är för briljanta planer han har, men Att han har dem. Att ha planer, drömmar och mål är något som jag beundrar och tycker är viktigt.
Men varför vänta tills man blir pensionär med att göra pensionärssaker..!?

Senaste veckan har jag upprepade gånger kommit på mig själv med att tänka saker som om de uttalas högst genast kommer att resultera i att min ålder börjar ifrågasättas Detta har givetvis inte hindrat mig från att lufta dem i offentliga samanhang.

Till en början blev jag mycket riktigt pekad på, skrattad åt och klassad som tant, men när vi diskuterat frågan en stund började liknande inställningar, tankar och uttalanden visa sig från flera håll.


Hittills på listan:
”Det drar lite i mitt rum om nätterna, dags att köpa pyjamas..?”
”Å gud vad gott, det luktar kaffe!”
”Vi kan väl gå genom det här kvarteret istället, det är så trevliga balkonger och ingen jobbig trafik...”
”Måste vi gå till kåren ikväll/Måste vi dricka ikväll?!”
”Jag skulle tycka att det vore skönt att bara vara hemma en kväll.”
”Nää...jag är jättetrött, nu måste jag gå hem och sova!”
”Jag vaknar så tidigt…”
Efter morgonpromenaden: ”Hinner du komma upp på en kopp kaffe innan vi går till skolan?”
”Och så räcker den nedanför rumpan, det är bra…”


Ok, jag vet att jag leder poänglistan. Men det gör mig inget. Jag gillar tanter. Och ordet tant (så länge vi inte pratar om de där bittra som klagar på allt och tycker att det är deras lagliga rätt att gå före i alla köer, men dem kallar jag oftast inte för tant utan kärring (jävel)). Jag förknippar det dessutom med en hel radda av mysiga företeelser. Jag kan ta att jag är lite tantig.

Så här såg min tantiga lördag ut:
Vaknade kl. 9 och satte på nyhetsmorgon. Gick på promenad i skogen och log för mig själv och tänkte att det var en väldigt vacker dag. Handlade på Willys och pratade med kassörskan. Pratade med alla familjemedlemmar i telefon. Gick till kyrkans secondhand. Drack kaffe och läste en bok. Jobbade en stund. Konstaterade att vi inte orkade dricka/gå ut och bestämde oss för en filmkväll istället. Rekommenderade Julia att ta på sig vantar. Gick arm i arm med Julia hela vägen hem. Somnade i helt okej tid efter att ha förvissat mig om att grupparbetet skulle börja inte alltför sent dagen efter.

Julia står redo att adoptera mig som farmor.
Jag sitter redo med stickningen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Varför vänta med att dö tills man dör. Varför vänta på att leva medans man är i livet. Varför ifrågasätta allt, därför.

Henrik Lantz sa...

Coolt, du är den yngsta tant jag känner.

Anonym sa...

adoptionsblanketterna är redan inskickade, snart e du min farmor ,kompish!