kvalitetstid med ur-ullervadare

Det är sannerligen inte ofta, men sådär 1 eller 2 gånger per år, drabbas väl änna alla av den där plötsliga, instinktiva lusten att hetsköpa glögg..?!
Det gjorde i alla fall Elin.
Någon annan förklaring kan jag inte riktigt se till varför hon skulle sitta inne med 4 liter (förutom att det tydligen var årets julklapp för alla willysanställda och att de är ett par såna i familjen. Men det livar inte upp historien på samma sätt).

Denna högkvalitativa läckerhet skulle givetvis drickas upp, och det med besked. Därför skramlade vi ihop en skara ur-ullervadare, fyllde ett par termosar spetsad saft, drog på oss så pass med kläder att det skulle verka trovärdigt när vi påstod att vi inte frös och gick till skogs.

Två timmar tillbringades sedan uppe på ett berg med att diskutera vulgariteter och äta sånt som Elin ville bli av med. Att George förärade sällskapet med sin medverkan för första gången på otaliga år, och ovanpå det på ett mycket generöst sätt delade med sig av all sin visdom (speciellt ifråga om vedträn och andra lämpliga tillhyggen), gjorde att kvällen kändes fulländad.


Världen har en förmåga att ställa krav på att det en gång om året, när klockan slår midnatt, inte bara blir ny dag, utan även nytt år.
In i det längsta undveks beslutet men eftersom Lotta ändå hade halva inne (se bild) och killarna var redo att ta sig an uppgiften att inte bara inhandla kvällens föda, utan även tillaga den (medan Lotta och jag såg på från säkert avstånd framför hennes garderob med varsin drink...), så kändes det inte så hårt att offra sig och äta av maten, dricka spriten som inte behövde späs eftersom den var smaksatt och lämna Juha i pant för taxin till stan.
Tillfälle gavs och togs att göra en mellanlandning i Edvard och Annas nyrenoverade men kalla lägenhet. Lite värme bjöd dock diskussionerna om kamp, konst, kärlek, motivation, tro och hopp på...
Kvällen flöt vidare och vi flöt med den, utan större lust att försöka hindra den.

Björnes var fyllt till brädden av:
gamla godingar
fruktansvärd musik
gamla
okända
ökända
tokroliga klädval
princess-josefin
skumpa
och en George som var väldeligen nöjd med livet.

En trång bilfärd senare befann vi oss åter på välkänd mark och passade på att avrunda kvällen hos Juha. En kväll som var över förväntan där ingen förväntan funnits.


Kortfattat: You people are vampires