onsdag, november 22, 2006

Vinterlukt

Imponerande egentligen hur snabb tanken är.
På högstadiet hade vi en oerhört excentrisk och inspirerande mattelärare som hette Högstedt (det där är också spännande, varför vi omnämnde honom vid efternamn men ingen annan lärare...), förutom att snacka och berätta historier så gillade han att utsätta oss för diverse experiment.
Ett av dem var att i tanken förflytta sig så snabbt som möjligt till den plats som han sa. Det gick snabbt. Testa.



Han påstod också att om man bara testade att springa in i en tegelvägg tillräckligt många gånger så skulle man någon gång tajma stunden då alla atomer och molekyler stod så att man sprang rakt igenom.
Testa inte (eller vad vet jag).



Och när vi ändå diskuterar snabba tankekast... Lukter har en förmåga att vara förknippade med minnen. Av platser. Stunder. Känslor.
Första sommarregnet.
Solfylld hud.
Apelsiner.

Ikväll kände jag första vinterlukten. Den där kalla, klara lukten. Som luktar vitt liksom... Vilket sammanträffande att den kom samma afton som de behagade låta ljusdekorationerna försköna staden för första gången denna omgång. Fantastiskt.

2 kommentarer:

Petter sa...

det där med lukter är intressant. och så oerhört känsloladdat; mer än vad man kanske tror.

vinterlukt för mig är doftblandningen av (det kan låta konstigt) (vinter)skoterbensin och "extremt ren, kall luft". mina kusiner är uppväxta i en liten, liten by norr om kiruna, och den karaktäriserande doften man möttes av de vintrar jag var där var just sån.

den doften gör mig lugn. och glad.

Anonym sa...

Tegel är bara en illusion, när man inser det är det bara att gå rakt igenom.