såndär

Han vill ge ett intryck av att vara en person som gör medvetna val.
Sån där som inte köper Barilla därför att han alltid gjort det, utan för att han faktiskt Tycker att det är den godaste pastan.
Han har nyss köpt en röd tröja också. Och inte bara därför att De säger att det är vinterns färg, utan för att han lägligt nog dessutom råkar tycka att det är en alldeles förträfflig kulör och att den passar honom.

Han har ett rätt schysst jobb, om han får säga det själv.
Det är den sortens jobb som gör att man har råd att leva ungefär som man önskar.
Så att man kan göra medvetna val.
Och åka iväg ett par veckor till Thailand runt jul.
Ett såntdär jobb som ser bra ut på pappret, vilket papper nu det är.
Omvärlden håller med om att det är ett schysst jobb. De säger så. "Fan vilket schysst jobb du har".

Kvinnorna som han träffar tycker också att det är ett schysst jobb. I alla fall verkar det så för de brukar låta väldigt intresserade när han berättar vad han gör.
Sen hörs de aldrig mer.
Han har aldrig förstått sig på det här med kvinnor.

Varje söndag träffar han en gammal barndomsvän och hans fru. De brukar gå långa promenader i stadsparken och titta på änder och barn.
Hans barndomsvän och frun vill jättegärna ha barn. De säger det inte rakt ut, men han vet att det är så.
Det är därför som de alltid envisas med att gå till den där parken och titta på de där barnen.
Själv brukar han fantisera om hur det skulle se ut om man knuffade i barnen bland änderna.
Vilket liv det skulle bli.
Egentligen tycker han varken illa om barn eller änder. Det skulle bara vara kul att testa.

Efter promenaden brukar de luncha ihop.
För "det är ju så skönt att inte behöva laga mat själv och bara kunna umgås".
De går alltid till samma ställe och äter alltid samma rätter och säger alltid att "man kanske skulle testa något annat idag" fast alla alltid vet att ingen av dem kommer göra det för genom att beställa det som man alltid beställer så vet man alltid vad man kan förvänta sig och det är jävligt tryggt och då finns det ingen mening med att ifrågasätta sina val och varför ändra på ett vinnande koncept?

Då och då åker han och hälsar på sina föräldrar.

De bor i ett såntdär typiskt föräldrahus. Inte stort. Inte litet. bara lagom för föräldrarna och gästrummet och hoppet om att något av barnen ska komma på besök.

Och ledsamheten över att de nästan aldrig gör det.

Och i väntan på nästa besök som ska lyfta det gråa så fylls samtalen med grannarna om berättelser om vad barnen gör nu och vad de planerar.

Han tycker egentligen bra om sina föräldrar. De gav honom en bra start i livet.

En såndär start som gjorde att han kunde bli en såndär människa som gör medvetna val och köper färger som han passar i och har ett schysst jobb och kontakt med sin barndomsbästis.

Och som gillar både änder och barn och tycker att vinnande koncept är något som bör bevaras.