Vaknade tidigt med den där nu så välbekanta oron i kroppen. Kryper och kliar.
Så jag gav mig ut för att rensa skallen.
Många gånger tänker jag att jag tycker allra bäst om världen jävligt tidigt eller jävligt sent på dygnet. Idag var det tyvärr inte tillräckligt tidigt för flera andra hade slagits av samma idé som jag, eller så kryper det i dem också. Vad vet jag.

Det finns mycket att säga. Bara så få ord att göra det med. Tankar är bättre. Sällan får jag så mycket tänkt som när jag är "on the road". Ett par timmar på ett tåg är bra för magen. Det är inte riktigt på riktigt då, man skulle kunna säga att man nästan inte existerar. Och det är bra, för då kan ju ingen bry sig! Vilket i sin tur betyder att jag också slipper bry mig. Vila.

Snart är det tid att ta tag i en ny dag. Det är också bra.















bildtext: ett stulet ögonblick från en annan tid. harmoni

>>Maria